En liten notering om jag glömmer det här sedan. Att vara bajsnödig och få sammandragningar är ruskigt. Att vara bajsnödig och uträtta sitt behov med en sparkande bäbis i magen är en märklig känsla.

I dag har jag träffat barnmorskan igen. Henne har jag varit hos varannan vecka ett par månader men nästa besök är redan på måndag. Det beror på att det inte är särskilt många dagar kvar till förlossningen.

Hon kände att bäbben ligger fixerad i bäckenet. Snart kommer den!

Vi har en granne som är irriterad på oss. Hon finns på andra sidan väggen men bor inte i samma trappuppgång som oss. Vi tror att allting började med att hon ogillade rökningen på balkongen men hon sade aldrig någonting. Däremot började hon att ignorera oss istället för att småprata där ute och så småningom började hon att hosta våldsamt och skynda sig in i sin lägenhet varenda gång som vi gick ut på balkongen. Det blev ju ganska komiskt i slutändan. Särskilt eftersom hon verkade markera sitt missnöje ännu mera genom att drämma igen sin egen balkongdörr efter sig.

Nästa omgång handlade om hunden. För att göra historien kort menade hon att han skällde mest hela tiden, eftersom han alltid var ensam, vilket var raka motsatsen till verkligheten. Hon skrev ett par lappar till oss och när vi så småningom fick möjlighet att tala med henne personligen ledde det ingenstans. Dessutom har vi en himla bra kontakt med grannarna i vår trappuppgång och de hävdade alltid samma sak - hunden är snäll och tyst. Det obehagliga i den här knasiga historien är att grannen mer än gärna framför sina klagomål till hyresvärden. Även om hyresvärden har koll på vad som stämmer och vad som är trams känns det olustigt att någon har bestämt sig för att sätta oss på plats.

För ett par veckor sedan satte vi upp ett par saker i sovrummet. Det handlade om två små spikar i väggen mellan hennes och vårt sovrum. Klockan var förvisso nio på kvällen men det är ju okej. Innan den första lilla spiken satt där den skulle började hon att knacka våldsamt i väggen som svar. Vi blev lagom förvånade och kom av oss. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta men passade på att kontrollera allmänna regler för hyresgäster bara för att. Vi fortsatte därmed efter en stund och fick genast respons från andra sidan väggen. Det var faktiskt som om hon satt där och lurpassade och bara väntade på att få ge igen.

Sedan dess hör vi hur hon hamrar eller helt enkelt knackar från sitt sovrum. Som om vi har gett henne inspiration till en ny hobby. Tyvärr får hennes ansträngningar motsatt effekt eftersom vi skrattar åt hennes tilltag. Det är ju helt vansinnigt. Och emellanåt brukar vi skoja om vad hon skall hitta på om bäbben gråter om nätterna. Någonting kommer hon säkert att kontra med.

Vi har spenderat dagen hos sambons mormor och det blev mycket prat om förlossningar och barn. Jag har inga kvinnor med blodsband till att tala erfarenheter med och är därför själaglad för sambons härliga familj. Hon berättade om sina förlossningar och svärmor som är äldsta barnet kom till världen när det var 49 minusgrader i Norrland.

Och jag som var orolig för att förlossningen skulle börja medan snöstormen drog förbi i veckan...

Ibland behöver man lite perspektiv på tillvaron för att inse hur bra man har det. Jag har slukat information om graviditeten och förlossningen och känner total trygghet i vad som skall komma. Och bara vetskapen om att kvinnorna från äldre generationer kunde föda barn under emellanåt dramatiska omständigheter och utan dagens fina sjukvård gör mig lugn och stark.

Det är bara 20 dagar kvar till beräknad förlossning och jag hänger knappt med i svängarna. Folk menar att den sista tiden går långsamt men jag tycker tvärtom.

Jag känner mig lugn och förberedd i den mån det är möjligt och det enda som oroar mig en aning är när och hur förlossningen kommer att börja. Att det är snöstorm gör inte saken bättre för min sambo sitter fast flera timmar i trafiken varje dag.

Jag har ingen aning om vad som väntar. Jag har inga förvärkar. Jag mår bra och vaggar omkring i min saliga dimma inför detta stora som snart förändrar mitt liv för alltid. Tänk att jag skall bli mamma...

Kan man bli snurrig av att åka hiss väldigt många gånger?

Jag har spenderat den senaste timman med att åka flera vändor för att ta saker till källarförrådet och soprummet. Eftersom födelsedagen närmar sig med stormsteg har jag börjat att boa. Bäbbens alla grejer är tvättade och sorterade och har fått plats i en egen garderob. Andra saker, som har stått lite varstans i lägenheten, har hamnat där de egentligen hör hemma. Kläder som man inte kan använda under vinterhalvåret har sålunda hamnat i källaren. Föremål som man eventuellt skulle använda någon gång i framtiden, men som bara har samlat damm, har hamnat i soprummet.

Och jag blev allt lite snurrig av allt åkande. Faktiskt.

Eftersom vi inte har (tänkt att skaffa) någon barnvagn är det ju bra att min gamla åkpåse från sjuttiotalet kommer till användning ändå.

Barnmorskan trodde att bäbben väger omkring 2600 gram nu och jag känner hur magen har sjunkit ned den senaste tiden. Förr hade jag dagliga problem med att bäbisen putade ut med rumpan mot en särskild punkt och jag var helt säker på att jag hade blåmärken på insidan av huden. Det är ingenting som jag saknar.

Jag anade att bäbbens huvud var vid bäckenet eftersom det känns konstigt där. Ibland ilar det liksom till och jag antar att det är huvudet som kommer åt nerver. När bäbisen hickar känns det också annorlunda numera och ibland ser man dess hickningar som skakningar i min mage.

Det är bara 27 dagar kvar till beräknad förlossning.