Jag har inte hört något trams för egen del ännu men det finns massor med myter kring graviditeten. Något som kommer förr eller senare handlar om formen på magen och därmed könet på barnet. För om kvinnan är bred om magen blir det en flicka medan en pojke bara ger mage mitt på. Just könet på barnet har gett upphov till mängder med myter som handlar om allt ifrån kvinnans kroppsliga förändringar till sug efter salt eller sött. Som gravid kan man finna tecken överallt om man söker.

Kvinnan kan även göra medvetna val för sitt kommande barn. Om hon ser en hare blir ungen harmynt och tittar hon genom nyckelhål kommer ungen att skela. Eftersom jag är rödhårig och sålunda tillhör en utdöende art hade det varit roligt om bäbben var rödhårig. För att få ett barn med denna hårfärg bör fadern vara otrogen. Det skall visst fungera bra med att ligga i solnedgången också.

Under min uppväxt fick jag höra mycket från den äldre generationen som ägnade sig åt trolldom och som befann sig mellan sanning och skrock. Det fanns bland annat en tant med en besynnerlig gångstil. Hon vaggade omkring på vägarna. Det gjorde hon därför att hennes mor blev biten av en anka när hon väntade barnet. Det visste varenda kotte och det var ingenting konstigt med den saken.

Sambon längtar emellanåt efter köttfärslimpa och andra maträtter som jag brukade göra när jag åt kött. Han är fantastisk i köket och kan naturligtvis göra rätterna själv men det är ju inte samma sak. Somliga saker vill han ha på mitt sätt (precis som att han lagar vissa rätter bättre eller godare än jag).

När jag var i affären hade de enorma paket med köttfärs till skampris och jag köpte ett för att göra honom glad och jag lovade honom att laga köttfärslimpa. Det var första gången sedan jag slutade att äta kött som jag hanterade eller tillagade kött. Det var en konstig (och obehaglig) upplevelse men limpan blev som den skulle och sambon blev själaglad.

Jag älskar hösten och kvällens mörker drog med sig stormen. Det är lite farligt att vara ute. Men till skillnad från sommaren är det helt okej att stanna inne och bara mysa. Det är ingen som pekar på vädret genom solkiga fönster och undrar varför man ligger i soffan och mumsar choklad eller tittar på film eller spelar sällskapsspel istället för att vara utomhus.

Jag befinner mig i en nagellacksperiod. Jag lackar naglarna horröda (eller julröda om man föredrar det). Jag känner mig kvinnlig med mina former och målade naglar. Som att vara horan och madonnan på en och samma gång.

Alla borde baka sitt eget bröd. Lukten av nybakat i hemmet och smaken av riktiga råvaror gör hela skillnaden.

I dag skar jag upp brödet som jag gjorde under gårdagen. Degen smaksatte jag med anis och fänkål och kummin. För att göra det en fröjd för ögat penslade jag det med ägg och strödde över sesamfrön och solrosfrön.

Jag har tagit en tupplur. Kanske en sovstund. Jag tror nämligen att gränsen är passerad när det handlar om flera timmar.

Jag hade visst en tid att komma ihåg under gårdagen. Jag fick nämligen ett brev, med tid och plats, men som blev telefonklotter istället för något dokument till vårdcentralen. Det gällde visst något vaccin.

Jag hade annat för mig såsom att klappa katten och smeka magen. Nu får någon annan stackare min spruta.

Nu har vi nog handlat färdigt, det enda som fattas är strumpor, annars har bäbben kläder för den första tiden.

Nu har jag träffat min nya barnmorska och jävlar vilken skillnad. Nu känns det helt rätt. Hon var glad och mysig och jag kände mig avslappnad och trygg.

Blodtrycket hade ökat lite grann jämfört med förra gången och låg på 125/75. Bäbbens hjärtslag låg på 138 och i dag mätte jag symfys-fundusmåttet för första gången vilket låg på 25. Det innebär att avståndet mellan blygdbenet (symfysen) och livmoderns överkant (fundus) är 25 cm.

Från och med nästa besök kommer jag att gå på kontroll varannan vecka och nästa gång kommer jag dessutom att göra min andra glukosbelastning.

För ett par dagar sedan klippte jag av håret. Jag var förbannat trött på det.

Varje dag får jag komplimanger från främlingar för mitt långa vackra hår men folk uppskattar tyvärr gärna med händerna dessutom. Det är inte okej att röra bara för att man lindar in situationen i fina ord. Föreställ dig samma sak med ett par bröst eller en rumpa. Konstigt nog tror många att det är fritt fram att kladda bara för att det gäller hår.

När jag går till frisören är det alltid likadant. Personen berömmer och smickrar. Vanligtvis kommer även kollegorna fram och levererar åsikter och som centrum för all uppmärksamhet sitter jag och alla förväntar sig att jag skall le och vara glad för att de säger snälla saker. Precis som att det aldrig har hänt förr liksom. Och när jag säger hur jag vill bli klippt blir det gärna invändningar. För det vore ju synd att förstöra mitt hår. Före klippningen nådde mitt hår ned till rumpan och med den längden är det svårt att ha håret utsläppt. Jag fastnade nämligen överallt och därmed snodde jag hellre ihop allting i en knut för att slippa håret.

Jag är nog världens tråkigaste kund. Jag vill inte bli schamponerad. Jag vill inte ha håret plattat. Jag vill inte ha en massa goffgoff i håret. Men jag blev själanöjd med klippningen och nu vill jag inte ha det uppsatt något mera.